Nu börjar väskan på att vara färdigpackad, och om ... fem timmar är det dags att gå upp igen. Innan dess tänkte jag äta lite äppelpaj och bada, så det blir nog inte särskilt mycket sömn i natt. Anledningen till både den packade väskan och den tidiga morgonen är (som de flesta nog vet vid det här laget) att jag och en kollega ämnar besöka JavaOne, Suns årliga Javamässa som går av stapeln i San Francisco nästa vecka. Planen är att ta taxi till Malmö sedan tåg till Kastrup, därefter byta till flyg och åka till San Francisco via ett lite väl kort stopp i Frankfurt. Det ska nog gå vägen, även om det såklart finns en del hjul att sätta käppar i på så här långa resor. Läs vidare ...

Den senaste tiden har det dykt upp olika saker som jag skulle behöva göra utanför jobbet, och lämpligt nog gick alla att planera in på en och samma dag - nämligen idag. Igår satt jag och tittade lite i min kalender och begrundade det faktum att min eftermiddag var helt fulltecknad, medan förmiddagen var helt tom. Att jobba halva dagar brukar sällan vara särskilt produktivt, i alla fall får jag sällan gjort lika mycket på en sån halvdag som på en halv heldag, så utan att tänka mig för allt för mycket bokade jag in ett certifieringsprov på morgonen. Jag har pluggat för Javacertifieringen Sun Certified Java Programmer från och till i ett år nu, och känt en allt större press (och lust) att faktiskt göra provet. Min arbetsgivare pushade för det redan på anställningsintervjun eftersom jag inte har någon akademisk utbildning och därför kan bli svårsåld som konsult. Under våren har vi dessutom haft pluggsöndagar för just den här certifieringen på jobbet, och då är det ju smart att göra provet medan man har all kunskap färskt i minnet. Som om inte det var nog är planen att jag ska åka på JavaOne om ett par veckor, och där finns en speciell "bjudning" för de som är certifierade, där man kan mingla med kändisar och äta fina snittar och liknande. Jag har bara fått det berättat för mig, så jag vet inte riktigt hur det funkar, men det låter lockande - om inte annat för att kollegan jag ska åka med är väldigt certifierad och därför kommer in där. Läs vidare ...

Nu är min första vecka på mitt nya uppdrag på Sony Ericsson, men jag vet inte vad jag får skriva och inte om det, så jag ligger lite lågt med detaljerna. Jag har i alla fall fått börja lära mig C, och det är rätt trevligt att få en anledning att göra det så att säga. Det är inget jag hade suttit hemma och lärt mig bara på kul, men jag har verkligen inget emot att kunna det. Förmodligen kan jag åtminstone lära mig lite mer om saker som Java gör automatiskt åt en. Läs vidare ...

I helgen var jag som sagt ensam hemma, och jag tog det ungefär så lugnt som jag hade tänkt mig. I lördags gick jag upp ganska tidigt, packade en matsäck och körde till Laholm för att titta på folkrace. Det var riktigt fräckt, och ett trevligt tillfälle att testa min nya kamera. Jag ser redan fram mot tävlingen i Helsingborg nästa helg, även om den banan inte är riktigt lika fräck som vissa andra. Banan i Varberg är nog den roligaste jag har sett hittills, jag har visserligen bara varit där en gång, men då gick det undan i alla heat, och det var väldigt lätt att se hela banan. Det är lätt att se hela banan i Helsingborg också, men den verkar vara ganska långsam och erbjuder inte särskilt många omkörningsmöjligheter. Läs vidare ...

Den senaste tiden har jag varit ganska upptagen med att förbereda en presentation som jag höll på Javaforum igår. Den handlade om hur man kan bygga PDF-filer i Java med hjälp av iText, något jag ägnade en ganska stor del av hösten åt. Presentationen gick ganska bra, men jag var mer nervös än jag hade hoppats och trott att jag skulle vara, vilket kändes lite jobbigt. Men men, nästa gång går det säkert bättre, att öva på såna här grejer är ju aldrig fel. En av de andra föreläsarna var Henrik Kniberg från Crisp i Stockholm, mannen bakom den lilla boken Scrum and XP from the trenches. En mycket trevlig och duktig kille som höll en mycket bra presentation om vanliga fallgropar att akta sig för när man börjar med scrum. Efter mötet gick jag och några till och tog en öl på Bishops Arms. Jag var inte 100% nöjd, men det var ändå skönt att presentationen var klar, om inte annat för att det är kul med lite fritid. Läs vidare ...

Igår handlade vi i Willys snabbkassor för tredje eller möjligen fjärde gången, och jag blev mycket mindre imponerad än tidigare. Jag har i alla fall fått två saker bekräftade, det ena är att kassorna verkligen väger kassarna och tjatar på en efter varje blippad vara tills man lägger den i kassen. Dessutom vet vi nu åtminstone ett användningsområde för den flerfärgade lampan på varje kassa. Helena tog nämligen kassen innan betalningen var godkänd, och det gillades inte. Lampan började lysa rött, och på en sekund var kassavärden på plats, blippade en magisk streckkod som tog upp ett admin-gränssnitt och tryckte på en knapp. Undrar vad det var för streckkod, jag tror att den var utritad på bildskärmen på en handdator.
Den andra saken jag fick bekräftat var att det mycket riktigt går att betala med kontanter i automaterna, det är rätt käckt. Läs vidare ...

Jag har länge sagt att kassapersonal i matbutiker är ett utdöende släkte. Det är jag säkert inte ensam om, men jag såg det komma för väldigt länge sen, och jag har roats lite av att se hur min vision börjar realiseras. Ica tog det första steget i Sverige med sitt självscanningskoncept. Kunderna blippar varorna själva, och "checkar ut" i en speciell kassa med typiskt kortare och snabbare kö. Det hela funkar fint, men har sina nackdelar. Man måste ha Ica-kort, och man måste registrera sig för självscanning i varje enskild butik. Det i samband med slumpmässiga kontroller där man ändå måste plocka upp alla varor ger en känsla av att Ica inte riktigt litar på en, vilket är tråkigt. En av de större fördelarna med att scanna ute i butiken är att man kan packa grejerna direkt i kassarna om man vill, och det är jädrigt smidigt. Läs vidare ...

Så var det mars, och mina förhoppningar om snö börjar ge sig. Det gör även längtan efter densamma, så det är rätt OK. Egentligen undrar jag om jag inte är gjord för att bo på nordligare breddgrader. Jag tycker inte om när det är för varmt, och jag gillar verkligen snö.

För en tid sedan halkade jag in på en lite oväntad radiostation. Det började egentligen med att jag satt och lyssnade på någon av SR:s webbradiokanaIer. Jag minns inte riktigt vilken, men det var en av dem som bara spelar musik. Klockan närmade sig hel timme, och det slog mig att det skulle vara ganska trevligt att höra lite nyheter, så jag bytte till P3, en kanal jag annars inte har så mycket till övers för. Det visade sig snabbt att inte heller den här gången hade P3 något att komma med. Nyheterna påminde mest om TV3:s dito för några år sen, med ett litet "wosh" mellan varje nyhet. Det dög inte. Jag hittade istället den senaste Eko-sändningen, och gick sedan över till nyheterna från P4 i Malmö. Vid det här laget var mitt nyhetsbehov ganska fyllt, så det var nog snarare av nyfikenhet jag lyssnade på nyhetssändningarna från först P4 Norrbotten och sedan P4 Västerbotten. Läs vidare ...

Det är lite spännande (nervöst) att besiktiga en bil för första gången. Då får man det svart på vitt om den var så bra som man trodde eller inte. Bilprovningen gör visserligen ingen komplett genomgång av bilarna, utan kontrollerar bara vissa saker som är viktiga ur säkerhets- och miljösynpunkt. För en komplett genomgång är det bättre att vända sig till Motormännen, vilket man med fördel kan göra innan man köper en bil. Åtminstone om den är lite dyrare, annars blir undersökningen procentuellt sett ganska dyr. Besiktningen hos Bilprovningen ger ändå en ganska bra vink om bilens skick, inte minst med tanke på att de påpekar begynnande fel och brister under rubriken "Bra att veta". En ruskigt bra service tycker jag. Läs vidare ...