http://www.martingunnarsson.com Tankar och nyheter från Martin Gunnarsson. swe 60 http://martingunnarsson.com/text.php?id=99 http://martingunnarsson.com/text.php?id=99 Nu börjar väskan på att vara färdigpackad, och om ... fem timmar är det dags att gå upp igen. Innan dess tänkte jag äta lite äppelpaj och bada, så det blir nog inte särskilt mycket sömn i natt. Anledningen till både den packade väskan och den tidiga morgonen är (som de flesta nog vet vid det här laget) att jag och en kollega ämnar besöka JavaOne, Suns årliga Javamässa som går av stapeln i San Francisco nästa vecka. Planen är att ta taxi till Malmö sedan tåg till Kastrup, därefter byta till flyg och åka till San Francisco via ett lite väl kort stopp i Frankfurt. Det ska nog gå vägen, även om det såklart finns en del hjul att sätta käppar i på så här långa resor. Innan mässan börjar kommer vi att ha några dagar på oss att ställa om klockan i huvudet och turista lite. Staden i sig känns som en ganska stor sevärdhet, i alla fall valda delar av den, men det finns även klassiska turistattraktioner som gamla spårvagnar, en ubåt från andra världskriget och fängelseön Alcatraz. Vi kommer att bo ganska centralt, på bekvämt promenadavstånd från Moscone center, där mässan hålls. Tack vare att en dollar inte är värd så mycket i dessa dagar kan det vara läge att shoppa lite också, men jag ska försöka låta bli att köpa saker bara för att de är billiga. Californien är onekligen väldigt häftigt. Där finns fantastiska stränder med en skön surfkultur, en spännande historia som har gett en unik blandning av olika kulturer, och ovanpå detta massor av fräcka teknikföretag. Jag har velat åka dit ganska länge, och det känns helt klart ett ställe jag skulle kunna tänka mig att bo på om det inte var för att USA är ett så skevt land. Jag kommer nog att lägga in små meddelanden om vad jag håller på med här på sidan under resan, så kika gärna in och se vad jag har för mig. Nu är äppelpajen klar! Fri, 02 May 2008 22:50:40 +0200 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson) http://martingunnarsson.com/text.php?id=98 http://martingunnarsson.com/text.php?id=98 Den senaste tiden har det dykt upp olika saker som jag skulle behöva göra utanför jobbet, och lämpligt nog gick alla att planera in på en och samma dag - nämligen idag. Igår satt jag och tittade lite i min kalender och begrundade det faktum att min eftermiddag var helt fulltecknad, medan förmiddagen var helt tom. Att jobba halva dagar brukar sällan vara särskilt produktivt, i alla fall får jag sällan gjort lika mycket på en sån halvdag som på en halv heldag, så utan att tänka mig för allt för mycket bokade jag in ett certifieringsprov på morgonen. Jag har pluggat för Javacertifieringen Sun Certified Java Programmer från och till i ett år nu, och känt en allt större press (och lust) att faktiskt göra provet. Min arbetsgivare pushade för det redan på anställningsintervjun eftersom jag inte har någon akademisk utbildning och därför kan bli svårsåld som konsult. Under våren har vi dessutom haft pluggsöndagar för just den här certifieringen på jobbet, och då är det ju smart att göra provet medan man har all kunskap färskt i minnet. Som om inte det var nog är planen att jag ska åka på JavaOne om ett par veckor, och där finns en speciell "bjudning" för de som är certifierade, där man kan mingla med kändisar och äta fina snittar och liknande. Jag har bara fått det berättat för mig, så jag vet inte riktigt hur det funkar, men det låter lockande - om inte annat för att kollegan jag ska åka med är väldigt certifierad och därför kommer in där. De senaste veckorna har jag tänkt att jag ska köra en period av intensiva studier och sen göra provet, men så blev det alltså inte. Det är kul att göra lite oväntade saker ibland, men här stod ju en del saker på spel. Eftersom arbetsgivaren står för certifieringskostnaden skulle det kännas lite dumt att misslyckas med provet, särskilt om jag gjorde det efter att ha bokat in provtillfället såhär oförberett. Men men, gjort är gjort, och runt åtta satte jag mig på tåget till Malmö. Jag blev lite skakig när jag väl började med provet, det var ingen lätt inledning, man kastades rätt in i ganska svåra frågor, och de lyckades pricka in detaljer jag inte alls var särskilt säker på med förbluffande noggrannhet. Efter 10-15 frågor var mina förhoppningar att klara provet ganska små, och jag började tänka på hur det skulle kännas att gå därifrån med ett misslyckat resultat i bagaget. Det var ganska svårt, för jag hade hela tiden tänkt mig hur det skulle kännas att klara mig, vad jag skulle säga till folk och vilken känsla jag skulle ha när jag gick därifrån, men jag började ändå vänja mig vid tanken på en kuggning. Under provets gång kändes det sedan bättre och bättre, och det började komma allt fler frågor som jag var rätt säker på att jag kunde. Jag var ganska trött och satt och gäspade lite och hade mig, men det flöt på ganska bra, och efter att ha tänkt lite extra på ett par kluriga frågor var det hela över. Man får inte reda på sitt resultat direkt på skärmen, och det är en riktig cliffhanger - lite som i något tävlingsprogram på TV. Jag klickade på knappen för utskrift och gick ut i receptionen. Det tog en stund innan tjejen som jobbade där kom med mina papper, men redan på vägen fram till disken gratulerade hon till ett lyckat resultat. Det var länge sen jag blev så lättad och glad! Jag kom på mig själv med att hålla min provrapport framför mig i båda händerna flera kvarter från testlokalen, jag ville nästan inte släppa det ifrån mig. Gränsen för att klara provet är 65% rätt, jag hade 87%. Ganska goda marginaler alltså, framförallt efter att ha förberett mig så lite innan, men när jag lämnade provsalen var jag inte alls säker på att jag hade klarat mig över huvud taget. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det, jag kanske kan mer än jag tror. Nu skiter jag i vilket, jag har klarat det här provet, och jag tänker i alla fall vänta någon månad innan jag börjar med nästa certifiering. Ikväll ska jag städa, det har jag lovat, men först ska jag nog unna mig en Red Stripe i det fantastiska solskenet på balkongen. Det kan man väl vara värd efter en sån här prövning? Tue, 22 Apr 2008 18:48:53 +0200 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson) http://martingunnarsson.com/text.php?id=97 http://martingunnarsson.com/text.php?id=97 Nu är min första vecka på mitt nya uppdrag på Sony Ericsson, men jag vet inte vad jag får skriva och inte om det, så jag ligger lite lågt med detaljerna. Jag har i alla fall fått börja lära mig C, och det är rätt trevligt att få en anledning att göra det så att säga. Det är inget jag hade suttit hemma och lärt mig bara på kul, men jag har verkligen inget emot att kunna det. Förmodligen kan jag åtminstone lära mig lite mer om saker som Java gör automatiskt åt en. Jag har vaknat av mig själv 5-30 minuter innan klockan skulle ha ringt i stort sett hela veckan, och den morgonen jag vaknade tidigast var det väldigt dimmigt ute. Jag tog tillfället i akt och gick en runda och fotade lite, jag börjar bli allt mer bekant med kameran, det är trevligt. Det är två till i mitt team på jobbet som är fotointresserade, det har blivit ett par diskussioner om objektiv och funktioner under veckan, väldigt trevligt. I kväll är Helena ute och roar sig med jobbet, så jag har en ganska stillsam hemmakväll. Det kanske blir ett bad och lite TV, eller så kanske jag sätter mig och programmerar på något skoj hobbyprojekt. Ganska skönt att inte ha några särskilda planer i alla fall. Fri, 11 Apr 2008 20:42:25 +0200 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson) http://martingunnarsson.com/text.php?id=96 http://martingunnarsson.com/text.php?id=96 I helgen var jag som sagt ensam hemma, och jag tog det ungefär så lugnt som jag hade tänkt mig. I lördags gick jag upp ganska tidigt, packade en matsäck och körde till Laholm för att titta på folkrace. Det var riktigt fräckt, och ett trevligt tillfälle att testa min nya kamera. Jag ser redan fram mot tävlingen i Helsingborg nästa helg, även om den banan inte är riktigt lika fräck som vissa andra. Banan i Varberg är nog den roligaste jag har sett hittills, jag har visserligen bara varit där en gång, men då gick det undan i alla heat, och det var väldigt lätt att se hela banan. Det är lätt att se hela banan i Helsingborg också, men den verkar vara ganska långsam och erbjuder inte särskilt många omkörningsmöjligheter. Kameran ja, den är väldigt trevlig. I söndags gick jag och Björn runt och fotade lite, och jag tog ett par riktigt trevliga makrobilder. Nästa inköp blir nog ett riktigt makroobjektiv, Björn har ett 60 mm från Canon med deras ultrasonic engine, en autofokusmotor som är väldigt snabb och nästan helt tyst. Ett sådant kan det mycket väl bli, det verkar väldigt prisvärt. I morse cyklade jag till jobbet för första gången på alldeles för länge, och det märktes att det var ett tag sen. Det är visserligen ganska sega uppförsbackar hela vägen hit, men jag blev väldigt andfådd på en del ställen. I fortsättningen har jag tänkt att jag ska cykla alla dagar då det inte ösregnar, så det ska bli intressant att se hur flåset påverkas med tiden. Jag tror att det kan gå ganska fort att komma i bättre form. Fördelen med backarna är att det går förfärligt lätt att cykla hem sen, och det är ju väldigt skönt när man är lite trött efter en hård arbetsdag. Idag cyklade jag på min reservcykel, som egentligen är den enda fungerande cykeln jag har haft på väldigt länge. Jag fick den av min kära far när min riktiga cykel blev stulen. Den känns lite för liten, och är definitivt inte den bekvämaste cykeln jag har åkt på, men den funkar. Jag hittade och fick tillbaks min riktiga cykel efter stölden, men en tid senare bröt baknavet ihop, och så har den tyvärr blivit ståendes sedan dess. Det känns som om det var någa år sen det hände, men jag är lite osäker. Nu får jag nog ändå ta tag i saken, eftersom den cykeln är mycket skönare att cykla på. Utom att baknavet behöver en liten översyn måste jag köpa en ny sadel eller någon sorts överdrag, för den gamla är sprucken och suger upp en massa vatten när det regnar. Ett nytt handbromshandtag skulle vara bra också, det gamla blev stulet för länge sen, och en ny generator. Jag ska kolla med den lokala Skeppshultshandlaren vad såna saker kan kosta. Jag har fått någon sorts märkligt sug efter en ny cykel också, jag vet inte riktigt varför, men jag är helt övertygad om att jag skulle cykla mycket mer om jag hade en schysst cykel. Jag måste höra med chefen hur det går med mitt förslag om subventionerade cyklar. Wed, 09 Apr 2008 12:36:10 +0200 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson) http://martingunnarsson.com/text.php?id=95 http://martingunnarsson.com/text.php?id=95 Den senaste tiden har jag varit ganska upptagen med att förbereda en presentation som jag höll på Javaforum igår. Den handlade om hur man kan bygga PDF-filer i Java med hjälp av iText, något jag ägnade en ganska stor del av hösten åt. Presentationen gick ganska bra, men jag var mer nervös än jag hade hoppats och trott att jag skulle vara, vilket kändes lite jobbigt. Men men, nästa gång går det säkert bättre, att öva på såna här grejer är ju aldrig fel. En av de andra föreläsarna var Henrik Kniberg från Crisp i Stockholm, mannen bakom den lilla boken Scrum and XP from the trenches. En mycket trevlig och duktig kille som höll en mycket bra presentation om vanliga fallgropar att akta sig för när man börjar med scrum. Efter mötet gick jag och några till och tog en öl på Bishops Arms. Jag var inte 100% nöjd, men det var ändå skönt att presentationen var klar, om inte annat för att det är kul med lite fritid. Helena är i Köpenhamn i helgen, vilket innebär att jag är ensam hemma, och jag tänkte inleda helgen med att åka till Laholm och titta på folkrace. Det har varit två tävlingar inplanerade i södra Sverige tidigare i år, men båda har blivit inställda på grund av väder och liknande. Nu har det varit förhållandevis torrt ett tag, så nu borde banorna vara i någorlunda gott skick. Jag förstår att medlemmarna i såna här föreningar är biltokar som gillar att ligga i garaget och skruva, men är det egentligen en ursäkt till att ha en helt värdelös hemsida? Det brukar på sin höjd gå att hitta datum för olika tävlingar, men starttider och liknande är det nästan alltid omöjligt att hitta. Istället får man gå till Svenska bilsportförbundets folkraceavdelning och kolla när första starten för dagen sker. Kanske är det alltid ungefär samma tid, och kanske förväntas man veta det, men för såna som mig är det mest jobbigt. Under helgen i övrigt kommer jag kanske att ägna mig åt lite hobbyprogrammering och ta det allmänt lugnt. Kanske blir det lugnet före stormen, för på måndag klockan 09:00 ska jag infinna mig på Sony Ericsson, då börjar nämligen mitt nya uppdrag där. Det ska bli riktigt skoj och jag är väldigt motiverad, men jag vet inte riktigt hur det kommer att vara att jobba där i praktiken. Jag ska i alla fall börja cykla till jobbet, eftersom vädret faktiskt har varit riktigt hyggligt den senaste tiden. Jag har lämnat som förslag till arbetsgivaren att personalen borde kunna köpa billiga cyklar med företagets logga på. Eftersom vi har ett tätt samarbete med Skeppshult borde inte det vara något problem. Idag damp min nya kamera, en Canon EOS 450D, ned på skrivbordet. Jag vill bara springa ut och ta kort på allt som rör sig, och allt annat också för den delen, men innan jag kan göra det måste jag köpa ett minneskort. Ett SDHC-kort på 16 GB (ja, 16 gigabyte) kostar en tusing, det är ju ingenting! Eller, det är det ju, men jämfört med vad minneskort kostade för bara något år sedan är det svinbilligt. Jag har spanat in ett SanDisk Extreme III på 8 GB, det kostar lagom mycket och har bra prestanda. Lika bra att ha rejäla grejer i en rejäl kamera liksom. Nu är kamerabatteriet färdigladdat och det känns som att det är hög tid att bege sig ut i solskenet, ha en trevlig helg! Fri, 04 Apr 2008 16:24:13 +0200 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson) http://martingunnarsson.com/text.php?id=90 http://martingunnarsson.com/text.php?id=90 Igår handlade vi i Willys snabbkassor för tredje eller möjligen fjärde gången, och jag blev mycket mindre imponerad än tidigare. Jag har i alla fall fått två saker bekräftade, det ena är att kassorna verkligen väger kassarna och tjatar på en efter varje blippad vara tills man lägger den i kassen. Dessutom vet vi nu åtminstone ett användningsområde för den flerfärgade lampan på varje kassa. Helena tog nämligen kassen innan betalningen var godkänd, och det gillades inte. Lampan började lysa rött, och på en sekund var kassavärden på plats, blippade en magisk streckkod som tog upp ett admin-gränssnitt och tryckte på en knapp. Undrar vad det var för streckkod, jag tror att den var utritad på bildskärmen på en handdator. Den andra saken jag fick bekräftat var att det mycket riktigt går att betala med kontanter i automaterna, det är rätt käckt. Det jag inte var så imponerad över var att vi hade köpt en del grönsaker och sånt, och har man mycket grejer utan streckkod så går det verkligen inte snabbare med de här "snabbkassorna". Om man exempelvis har köpt en gurka måste man göra följande för att knappa in den: Tryck på Ingen streckkod (och vänta lite) Tryck på Grönsaker (och vänta lite) Tryck på Gurka (och vänta lite) Tryck på Gurka (och vänta lite) Det hela tar åtskilliga sekunder, medan en vass kassör(ska) slår in PLU-numret för gurka fortare än man hinner säga acetylsalicylsyra. Den bästa lösningen på det här problemet skulle nog vara att ha samma typ av våg som finns i Icas självscanningsbutiker. Med en sån klarar man av själva tryck-och-vänta-momentet ute i butiken, och varje påse grönsaker har en fin streckkod att blippa när man väl kommer till kassan. Trots att man inte kan betala med kontanter i dem är nog Ikeas snabbkassor den bästa handla-själv-lösningen jag har stött på. Både Ica och Willys har saker för att hindra fusk i sina koncept (slumpmässiga kontroller/påsvägning), men på Ikea finns inga såna grejr, inga man märker i alla fall, och det känns bra. Det blir lättare för ärligt folk, och de som verkligen vill sno något stoppar man nog inte i första taget. Willys behöver en våg med streckkodsskrivare ute i butiken, det skulle snabba upp det hela en del. Dessutom behöver de bättre scanners i sina automater, det är väldigt svårt att få dem att läsa av streckkoderna. Det kommer nog med tiden, jag är fortfarande väldigt positiv till grejen med att handla själv. Lite barnsjukdomar kan jag stå ut med, bara de fixas förr eller senare (gärna förr). Tue, 18 Mar 2008 16:40:25 +0100 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson) http://martingunnarsson.com/text.php?id=86 http://martingunnarsson.com/text.php?id=86 Jag har länge sagt att kassapersonal i matbutiker är ett utdöende släkte. Det är jag säkert inte ensam om, men jag såg det komma för väldigt länge sen, och jag har roats lite av att se hur min vision börjar realiseras. Ica tog det första steget i Sverige med sitt självscanningskoncept. Kunderna blippar varorna själva, och "checkar ut" i en speciell kassa med typiskt kortare och snabbare kö. Det hela funkar fint, men har sina nackdelar. Man måste ha Ica-kort, och man måste registrera sig för självscanning i varje enskild butik. Det i samband med slumpmässiga kontroller där man ändå måste plocka upp alla varor ger en känsla av att Ica inte riktigt litar på en, vilket är tråkigt. En av de större fördelarna med att scanna ute i butiken är att man kan packa grejerna direkt i kassarna om man vill, och det är jädrigt smidigt. För ett tag sedan var jag och Helena på Willys, och där möttes vi av något oväntat, nämligen självbetjäningskassor! Man går runt i butiken och plockar på sig varor som vanligt, men själva kassan är annorlunda. Här har man en egen liten kassaapparat där man scannar varorna en och en, precis som personen i kassan skulle ha gjort. När det är klart betalar man med kort eller kontanter (har jag för mig), och knatar sedan hemåt. Fördelen med detta är att man inte behöver vara förberedd på något sätt, ingen registrering eller liknande krävs, det är bara att tuta och köra. Man tappar däremot finessen att kunna packa direkt i kassen ute i butiken. En lite otippad detalj är att Willys självbetjäningskassor är att de verkar hålla koll på vad man lägger i sin kasse. Jag är inte helt hundra, men vissa saker tyder på att det funkar så. Man hänger sin kasse på två armar så att dess botten ligger mot en metallplatta. Den här plattan skulle mycket väl kunna vara en våg som känner av när man lägger något i kassen. Maskinen säger åt en att lägga varan i kassen efter att man har scannat den, och jag har för mig att jag har hört den säga till andra kunder flera gånger innan de har fattat vinken. Kanske ett sätt att undvika snatterier? I anslutning till klungan av självbetjäningskassor finns en liten pulpet där det står en anställd redo att hjälpa till. I pulpeten finns någon sorts skärm som visar vad man handlar verkar det som, personen som står där tycks hur som helst direkt märka om något är på tok hos en kund. Varje kassa har en lampa som skiftar mellan grönt, gult och rött, men jag vet inte vad de olika färgerna innebär. Även Ikea i Malmö håller på att införa självbetjäningskassor, här är det dock bara kortbetalning som gäller. Kassorna funkar på i princip samma sätt som de på Willys, fast här finns ingen potentiell varuräknare, eftersom det skulle vara lite meckigt att stoppa ned sängar och matsalsbord i en kasse. Precis som på Willys fanns även här en anställd som gick runt och lotsade kunderna rätt i den högteknologiska djungeln. Jag tror att de här övervakande hjälpredorna blir framtidens kassapersonal. De kommer förmodligen att kallas butiksvärd eller kassavärd, och tillföra lika delar hjälp och trivsel. Lite som flygvärdinnor. Nästa steg i kassarevolutionen är ganska solklart, det har diskuterats under många år, nämligen "taggar". Istället för dagens streckkoder kommer morgondagens produkter att ha en RFID-tag (eller en framtida motsvarighet) i sig eller på förpackningen. RFID-taggar är små kretsar som kan fungera helt utan intern strömförsörjning. De drivs istället av radiovågor från en läsare, vilket är väldigt fräckt i sig. När de får in en läsarsignal hoppar de igång och sänder ut ett ID-nummer som är helt unikt i hela världen, och med hjälp av det numret kan man se vad det är för produkt. Liknande system används idag exempelvis i brickor som öppnar lås kontaktlöst, här används ID-numret för att se att det är en godkänd nyckel som vill in. De här taggarna kommer att möjliggöra två fiffiga grejer. Dels kan man packa ned allt man vill handla utan att behöva blippa något, möjligtvis behöver man skriva ut en RFID-tagg (det finns lösningar för detta redan idag) att sätta på lösviktsvaror som frukt och smågodis, men sedan är det bara att knalla genom kassan. Där läses allt av trådlöst, och allt man behöver göra är att betala. Om man där i framtiden har någon form av tag även i sitt kreditkort kanske det räcker att slå in en kod eller läsa av valfri kroppsdel för att godkänna beloppet och betalningen. Den andra fiffiga grejen är att man kan hålla reda på mer information om produkten än bara vilken sorts sak det är, utan vilken sak det faktiskt är. När varje produkt har ett helt eget nummer kan man koda in bäst-före-datum direkt i det, och möjliggöra en sökning på webben för att se exakt var och när varan är tillverkad, vilka transportmedel den har åkt med och hur länge den har legat framme i butiken. Bäst-före-datumet skulle kunna läsas av automatiskt hemma i köket, så att en dator i kylskåpsdörren kan informera om saker som är på väg att gå ut, och då menar jag inte bara varor i kylen, utan i hela köket. Jag ser fram emot att handla i framtiden, köerna till kassan kommer nog att vara ett minne blott. Det tar trots allt inte många sekunder att genomföra en betalning även om den inte sker trådlöst. Dra kortet, slå koden och gå ut i solen. Det låter härligt tycker jag. Wed, 12 Mar 2008 22:34:45 +0100 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson) http://martingunnarsson.com/text.php?id=85 http://martingunnarsson.com/text.php?id=85 Så var det mars, och mina förhoppningar om snö börjar ge sig. Det gör även längtan efter densamma, så det är rätt OK. Egentligen undrar jag om jag inte är gjord för att bo på nordligare breddgrader. Jag tycker inte om när det är för varmt, och jag gillar verkligen snö. För en tid sedan halkade jag in på en lite oväntad radiostation. Det började egentligen med att jag satt och lyssnade på någon av SR:s webbradiokanaIer. Jag minns inte riktigt vilken, men det var en av dem som bara spelar musik. Klockan närmade sig hel timme, och det slog mig att det skulle vara ganska trevligt att höra lite nyheter, så jag bytte till P3, en kanal jag annars inte har så mycket till övers för. Det visade sig snabbt att inte heller den här gången hade P3 något att komma med. Nyheterna påminde mest om TV3:s dito för några år sen, med ett litet "wosh" mellan varje nyhet. Det dög inte. Jag hittade istället den senaste Eko-sändningen, och gick sedan över till nyheterna från P4 i Malmö. Vid det här laget var mitt nyhetsbehov ganska fyllt, så det var nog snarare av nyfikenhet jag lyssnade på nyhetssändningarna från först P4 Norrbotten och sedan P4 Västerbotten. Tyvärr blev jag lite besviken på Norrbottensnyheterna, både programledaren och flera personer som intervjuades pratade så kallad rikssvenska. i Västerbotten var det andra bullar, där var det mycket nyheter om samer och annat typiskt norrländsk, och på helt rätt dialekt. Jag var fast. I säkert två veckor efteråt lyssnade jag på P4 Västerbotten hela dagarna, eller åtminstone förmiddagarna. På eftermiddagen blir det rikstäckande P4 Extra med Lotta Bromé, och det känns som något av ett bottennapp. Senare på eftermiddagen brukar det bli finsk radio på både P4 Västerbotten och P4 Norrbotten, och det är det lite svårt att få ut något av. Ett av mina favoritprogram är Radiokontakten, dit folk kan ringa och skriva in och efterlysa saker eller personer de är på jakt efter. Klart trevlig programledare, och väldigt norrländska personer som ringer in. Det roligaste var nog när någon ringde in och efterlyste "ett styrstag till en Ski-Doo Nordic 500" på riktigt klockren norrländska! Morgonprogrammet Espresso går inte av för hackor det heller. En av sakerna jag hörde om på P4 Västerbotten var filmen Pingpongkingen som jag och Helena sedermera var och såg på bio. Den utspelar sig i något litet samhälle i Norrland, och allt var väldigt vintrigt och vackert. Plogvallar! Tänk vad länge sen det var man såg plogvallar längs vägarna! Jag började allvarligt fundera på hur det skulle vara att bo i Norrland, och jag tror absolut att jag skulle kunna trivas riktigt bra. Tyvärr är inte Helena lika positiv, och uppriktigt sagt vet jag inte om jag hade vågat eller ens velat flytta dit bara sådär. Lund och Skåne är fantastiskt trevligt, och nu börjar jag på att ha rotat mig här. Jag springer på folk jag känner här och där, jag hittar väldigt bra i Lund och lite smått i Malmö, och jag vet om en massa trevliga utflyktsmål runt om i landskapet. Nä, det dröjer nog innan jag lämnar den skånska myllan bakom mig. Sun, 02 Mar 2008 21:41:09 +0100 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson) http://martingunnarsson.com/text.php?id=84 http://martingunnarsson.com/text.php?id=84 Det är lite spännande (nervöst) att besiktiga en bil för första gången. Då får man det svart på vitt om den var så bra som man trodde eller inte. Bilprovningen gör visserligen ingen komplett genomgång av bilarna, utan kontrollerar bara vissa saker som är viktiga ur säkerhets- och miljösynpunkt. För en komplett genomgång är det bättre att vända sig till Motormännen, vilket man med fördel kan göra innan man köper en bil. Åtminstone om den är lite dyrare, annars blir undersökningen procentuellt sett ganska dyr. Besiktningen hos Bilprovningen ger ändå en ganska bra vink om bilens skick, inte minst med tanke på att de påpekar begynnande fel och brister under rubriken "Bra att veta". En ruskigt bra service tycker jag. Min bil skulle besiktigas för första gången i min ägo senast 31/1. Eftersom det vibrerade och gnisslade när man bromsade var vi ganska förberedda på att vi skulle få någon anmärkning på bromsarna, men vi besiktigade den ändå i befintligt skick. En ombesiktning kostar 200 kr, och jämfört med felsökning på en verkstad är det verkligen billigt. Vi fick mycket riktigt anmärkning på bromsarna, närmare bestämt att den på höger framhjul tog för dåligt. Tyvärr räckte det inte riktigt med det. Parkeringsljusen fram var ur funktion, något som jag kom på att jag hade lagt märke till en gång för länge sen. Dumt att jag inte hade tänkt mer på det då. Under rubriken Bra att veta fanns det också lite smått och gott. Avgassystemets upphängning var i princip obefintlig, damasken till drivknuten på höger sida var trasig och något de kallade lagerstöd för vänstra nedre länkarmen var undermålig. Vi tog det hela med ganska gott mod. Upphängningarna till avgassystemet bytte vi själva, de kostar 13 kr styck plus tid i gör-det-själv-hall. Jag bytte säkringen till parkeringsljuset utan resultat, och gav mig sedan i kast med att byta glödlamporna. Byta visade sig inte vara riktigt rätt ord, det satt nämligen inga i. Såna grejer kan göra en väldigt konfunderad, men det finns förmodligen en naturlig förklaring. Jag vill minnas att ljusinsatserna byttes på bilen ett tag innan jag köpte den, och eftersom parkeringslamporna sitter inne i framlysena kan de helt enkelt ha glömt sätta i glödlampor. Fästena är av den enkla typen där en lös sladd sitter genom ett hål i botten av en hylsa med en fjäder i. Den lösa sladden hålls fast av lampan när den sitter i, när så inte är fallet kan den hänga och dingla som den vill. Det var förmodligen så säkringen hade gått. Att damasken till drivknuten är trasig tas med under Bra att veta så att man ska kunna byta den innan det kommer in för mycket skit i själva knuten. Tyvärr kom jag ihåg från det förra besiktningsprotokollet att damasken var trasig redan då, så istället för att vänta en odefinierad tidsperiod på att knuten skulle gå sönder bestämde vi oss för att byta den direkt. Eller rättare sagt, att låta en verkstad göra det. De skulle ju ändå i och härja på samma ställe för att greja till bromsen, så det kändes lika bra. Vi hade väntat oss att det skulle räcka att byta bromsskivan och beläggen, men killen på verkstaden sa direkt att det nog var bromsoket som kärvade. Plånboken gnydde lite ängsligt i fickan, men det var lika bra att bita i det sura äpplet och få eländet fixat. Vi fick en tid redan några dagar senare, lämnade bilen på morgonen och hämtade den på kvällen. Klappat och klart. Innan de gjorde något ringde de och bekräftade att det mycket riktigt var bromsoket som kärvade (därav den dåliga bromsverkan), och att detta hade gjort bromsskivan skev (därav vibrationerna). Så, nytt bromsok, ny bromsskiva, nya bromsbelägg, ny drivknut och en ny damask till denna. Det gick på ett antal tusenlappar, men nu är bilen ombesiktigad och godkänd. Under våren får det nog bli en service på Saab med oljebyte, nya tändstift, tändningsinställning och lite sånt. Sen hoppas jag att jag slipper lägga mer pengar på bilen på ett tag. Det skulle helt klart vara trevligt att ha fart på luftkonditioneringen inför sommaren, men det kan verkligen bli dyrt. Vi får se vad vi tycker att vi har råd med, och vad de lärde siar om sommarvädret. Wed, 06 Feb 2008 09:47:52 +0100 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson) http://martingunnarsson.com/text.php?id=83 http://martingunnarsson.com/text.php?id=83 För ett tag sedan började jag fundera lite på det här med ekologiska produkter. Den gången släppte jag funderingen efter ett tag eftersom jag tyckte att den inte riktigt höll, men det kanske andra är bättre på att bedömma. Det finns flera saker här som jag inte riktigt känner till, och som jag skulle ha kunnat kolla upp om jag var lite mer seriös, men än så länge är det bara en fundering. Nåväl. Själva grundtanken var att en del av anledningarna till att ekologiska produkter är dyrare än vanliga är att de påverkar tillverkningsprocessen. De förpackas i speciella förpackningar, och får inte innehålla icke-ekologiska apelsiner, så antingen får de tillverkas i en egen maskin, eller så får man växla produktionen då och då för att tillverka ekologisk juice. Växla måste man nog göra ändå, för att tillverka andra sorters juice, men det blir i alla fall en växling mer än det skulle ha behövt vara annars. Tillverkar man väldigt mycket juice kanske man har en egen maskin för varje juicesort, men de kostar ju också pengar. Om det inte hade funnits ekologisk juice hade alla apelsinjuiceköpare köpt vanlig apelsinjuice, men nu när det finns ekologisk juice köpper vissa av apelsinjuiceköparna den istället. Nyckelordet här är istället. Man säljer troligtvis inte särskilt mycket mer juice bara för att man erbjuder ett ekologiskt alternativ, alltså får man en merkostnad för att tillverka en produkt som inte gör att man säljer mer juice. Notera att jag inte vet ett skvatt om vilka kostnader som är inblandade vid produktion av apelsinjuice, men vi kan väl ta oss friheten att resonera lite i alla fall. En annan av anledningarna till att ekologiska produkter är dyrare är att ekologiska frukter och grönsaker är dyrare att odla. Eftersom inga giftiga bekämpningsmedel används förlorar man en del av skörden till skadeinsekter, mögel och annat som kunde ha förhindrats med icke-ekologisk produktion. Men den här merkostnaden som produktionen av ytterligare en produkt innebär kan alltså dra upp priset ytterligare. Ett av mina uppdrag på jobbet har varit inom energibranschen, så jag har lärt mig lite om hur det fungerar med inköp av el. Det går till så att man har en elbörs, NordPool, som fungerar som en knutpunkt för all handel med el i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Alla elbolag i de här länderna köper sin el från NordPool, och NordPool köper i sin tur in rätt mängd el från diverse elproducenter. Nu börjar vi närma oss själva kärnan i resonemanget, det finns nämligen svanmärkt el - el som produceras på ett miljövänligt sätt. Naturligtvis är det inget speciellt med själva elen som produceras, och om jag beställer el från vindkraft får jag inte nödvändigtvis el från vindkraft hem i mina eluttag, el fungerar helt enkelt inte så. Men det är inte alls bortkastat att köpa miljömärkt el, då det gör att NordPool köper in en lite lite större andel miljömärkt el. Min tanke var att man kanske skulle kunna göra samma sak med ekologisk mat och dryck. Istället för att ha vanlig apelsinjuice och ekologisk apelsinjuice har man apelsinjuice - en produktionslina och en sorts förpackning. Däremot märks en del av förpackningarna med en etikett i efterhand, en etikett som bland annat ersätter streckkoden på förpackningen med en ny sådan. Förpackningarna som är märkta med etiketten kostar exempelvis 1 kr mer än de utan, men de innehåller alltså samma sorts juice. Poängen är att ju fler som betalar 1 kr mer för sin juice, desto större andel ekologiska apelsiner köper tillverkaren in. Ganska smart idé det här, eller? Jag tyckte det först, men sen slog det mig att det finns minst två stora anledningar att köpa ekologiska produkter. Många väljer dem nog för att produktionen är bättre för miljlön, men det finns säkert också de som köper dem för att de känns som ett sundare alternativ, alltså av en lite mer egoistisk anledning. Den första gruppen är säkert mer benägen att köpa min fantasijuice än den andra. Många skulle säkert tycka det hela var idiotiskt, varför ska de välja det dyrare alternativet när det är samma sak i de båda paketen? Löjligt! Jag är inte alls säker på att det är en realistisk idé, men jag är ganska nöjd med den ändå. Personligen skulle jag absolut kunna tänka mig att köpa den dyrare juicen för att främja miljövänlig produktion, men jag är väldigt osäker på hur många andra som skulle göra det. Skulle du? Det luktar veckas fråga om det här! Fri, 11 Jan 2008 18:46:13 +0100 martin@snarl-up.com (Martin Gunnarsson)